” Barn försummas när deras basbehov inte tillfredsställs oberoende av orsak”.

Om försummelse.

I boken ” var är Sigges hemma? ” av Stina Wirsén står det att

”Sigge med den röda mössan, han som springer så fort över gatan, fast man inte får. Ingen säger åt Sigge, ingen ropar: Aja, baja! Akta bilarna”.

”ingen säger till Sigge att nu är det kväll, nu ska du sova”.

”Sigge får leka själv. Sigge hittar ibland lite mat här och där. Ibland finns det ingen mat att hitta fast Sigge letar överallt. Sigge är liten och ensam. Ska det vara så?

Nej!”.

Socialstyrelsen publicerade nyligen en rapport om orosanmälningar till Sveriges socialtjänster. Där går det att läsa att orosanmälningarna ökar. Oron som det verkar vara mer fokus på just nu, handlar om yngre barn som är i riskzon för kriminalitet, samt brottsliga handlingar på internet.

Det står också att det verkar vara en underrapportering av anmälningar kring omsorgsbrister, som till exempel från BVC, förskolan eller tandvården. Det är Socialsekreterare som att de saknar anmälningar som gäller omsorgsbrist.

Vad innebär omsorgsbrist eller det vi idag kallar försummelse för ett barn? Det går dels att läsa i Stina Wirséns bok om Sigge, det är en tydlig beskrivning om hur barn kan avsaknad omsorg av sin omsorgsperson.

I rapporten ”Kunskapsöversikt om försummelse” från Linköpings universitet står det att försummelse kan delas upp i separata undergrupper.

📍Fysisk försummelse

📍Emotionell försummelse

📍Medicinsk försummelse

📍Försummelse av psykisk hälsa

📍Utbildningsmässig försummelse

Försummelse handlar om att inte tillgodose barnets utveckling på alla områden: hälsa, utbildning, känslomässig utveckling, näring, bostad och trygga levnadsvillkor.

 Det står i rapporten att ” Barn försummas när deras basbehov inte tillfredsställs oberoende av orsak”.

Det handlar om att när barn inte får dessa grundläggande behov tillgodosedda, över tid, så är barnet försummat.

Att ett barn inte får hjälp med läxorna vid något enstaka tillfälle räknas inte per definition som försummelse, utan handlar istället om situationer som förblir pågående över tid, oftast hela barnets liv.

Konsekvenser av försummelse:

I flera studier framkom att det finns en koppling mellan försummelse i barndomen och att drabbas av ångest i vuxen ålder. Flera forskargrupper menar att det finns en väsentligt ökad risk för att utveckla depression i vuxen ålder om man varit utsatt för försummelse i barndomen. Några av studierna visade att konsekvenserna också var att beroende av hur mycket försummelse barnet utsatts för – ju mer utsatt för försummelse man varit, desto fler eller värre symtom får man som vuxen.

En översiktsstudie visar att försummelse kan ge långtgående påverkan på barns emotionella, kognitiva och sociala utveckling. Tydliga associationer fanns mellan försummelse och ADHD, lägre IQ, lässvårigheter och försenad språkutveckling.

Vidare visade sammanställningen att barn som varit utsatta för försummelse hade lägre självkänsla, fler depressioner och svårare att behålla vänner, samt sämre skolnärvaro.

Vad kan man då göra för att upptäcka dessa barn?

I rapporten står det att arbeta preventivt är oerhört viktigt. Ett sätt att arbeta preventivt är att rutinmässigt fråga barn hur de har det hemma. Att i preventivt syfte försöka minska de riskfaktorer som finns hos föräldrarna, det vill säga deras mående, är också ett effektivt sätt att minska försummelse i stort. Andra forskargrupper lyfter att tidiga insatser som stöttar föräldrar är verkningsfulla och viktiga i det preventiva arbetet.

Det finns ett projekt som heter Växa tryggt, som är ett hembesöksprogram i Skåne. I det projektet har projektet har föräldrar kunnat erbjudas sex stycken hembesök istället för två under barnets första 15 månader. Vid utvärdering har det visat sig att professionella uppgett att de nu har ett förbättrat samarbete mellan socialtjänst och BVC. Föräldrar har berättat att de nu lättare kan få kontakt med socialtjänsten.

Så ett sätt är ju att nå föräldrar tidigt tänker jag. Via en riktad generell insats tex som när det finns möjlighet för hembesök som socialtjänsten kan göra tillsammans med barnhälsovården. Det kan handla om att alla förstagångsföräldrar får träffa en familjestödjare från socialtjänsten.

Det som är bra med en sådan riktad generell insats handlar ju om att det inte blir ett utpekande av enbart familjer som har identifierade problem. Det kan då bli att socialtjänsten får förknippas som enhet där du som förälder kan få råd och stöd.

Referenser:

Boken Var är Sigges hemma av Stina Wirsén.

Rapporten, Kunskapsöversikt om försummelse, av Doris Nilsson och Björn Tingberg, Linköpings universitet.