”Det är vanligt att unga som har flyttat hemifrån och är äldre än 21 år får fortsatt ekonomiskt, praktiskt och känslomässigt stöd av sina föräldrar. Unga som har placerade i samhällsvård kan sällan räkna med den typen av stöd från sina föräldrar och inte heller från samhällets sida”.

”Det är vanligt att unga som har flyttat hemifrån och är äldre än 21 år får fortsatt ekonomiskt, praktiskt och känslomässigt stöd av sina föräldrar. Unga som har placerade i samhällsvård kan sällan räkna med den typen av stöd från sina föräldrar och inte heller från samhällets sida”.

Ibland tänker jag att det kan vara så svårt att få fatt i känslan av den enorma ensamhet man som placerat barn kan känna. Det är liksom som om man inte är viktig för någon. Är det ens meningen att jag ska finnas, det är tankar jag ofta bar på som barn, och som länge fanns med mig i mina tankar som vuxen. Det innan jag fick den hjälp jag såväl behövde.

Jag minns tydligt hur jag från ena dagen till den andra placerades i ett hem där jag var trygg. Och jag minns också när det var dags att lämna det hemmet. Det fanns datum hos socialtjänsten för det. Jag var vuxen nu och skulle ut ur det hem som gjort mig trygg.

Jag fick då en handläggare på socialtjänstens enhet, ekonomiskt bistånd. Jag minns henne som enormt engagerad. Hon hjälpte mig att få en bostad, och pengar att klara mig på. Vi kollade på möjligheter att studera vidare.  Utöver det stödet kände jag att jag behövde mer hjälp att orka med, jag hade precis fått hjälp av kommunen att få börja bearbeta det trauma jag varit med om. Det togs beslut i socialnämnden om att betala mina omkostnader för min allra första terapi.

Jag ansökt om att få en stödperson en kontaktperson. Den kvinnan har fått betyda så mycket för mig. Hon gjorde nog en hel del mer än vad det uppdraget innebär. Vi sågs en gång i veckan och jag minns att jag alltid hade tillgång till henne, hon fanns på telefon, egentligen så ofta som jag hade behov av. Jag minns att jag fick sitta nära henne, i hennes famn så ofta som jag behövde när vi sågs. Hon lotsade mig genom svåra känslor av att vara ett utsatt barn. Jag är henne så enormt tacksam. Det stöd hon gav mig, de dagar jag inte orkade ta mig till terapin. De dagar som min mamma strulade med sina bekymmer. Ja, jag hade henne alltid. Vi höll kontakt efter avslutad kontaktpersonstid. Hon fanns sedan alltid kvar i mitt liv.

Jag har läst rapporten ”hur bra förälder är kommunen” av SOS Barnbyar. En granskning av stödet till unga i samhällets vård.

Rapporten visar bland annat att:

Varannan kommun uppger att de bara delvis lever upp till socialtjänstlagens krav på fortsatt individanpassat stöd efter avslutad heldygnsvård. Det framgår också att en av tio kommuner menar att det är tveksamt eller att de inte alls lever upp till socialtjänstlagens krav.

”En majoritet av de svarande kommunerna uppger att de inte erbjuder särskilt stöd för att samhällsvårdade unga ska klara gymnasiet. Detta trots att endast fyra av tio flickor och tre av tio pojkar i gruppen hade en treårig gymnasieutbildning vid 20 års ålder”.

En bred majoritet av kommunerna ger uttryck för att det behövs bättre och mer systematiskt stöd för att stötta samhällsvårdade unga även efter 21 års ålder.

Statistik.

2020 var sammanlagt 27. 300 barn och unga upp till 20 år någon gång under året i samhällets heldygnsvård.

Majoriteten var mellan 15–20 år och de flesta var pojkar (Socialstyrelsen, 2021a).

Det är många barn som någon gång under sin uppväxt placeras i samhällsvård.

Jag tänker att det är oerhört viktigt kunskap att när, socialnämnden tar beslut om  att samhället bättre än föräldrarna kan ta hand om barn och unga, så  har samhället ett stor faktiskt och moraliskt ansvar för placerade barn och ungas välbefinnande. Samhället måste säkerställa att man agerar som en ”hygglig förälder”. Det är ju så att omhänderta och placera i samhällets vård är ett extraordinärt ingripande i en familj även om det ibland är nödvändigt för barnets bästa (Mattsson & Vinnerljung).

Undersökningen. 

Den här rapporten handlar om hur kommunerna arbetar för att stötta och underlätta övergången från samhällsvård till ett självständigt och självförsörjande liv för unga i åldrarna 18–21 år. För det ändamålet har SOS Barnbyar genomfört en stor enkätundersökning bland landets kommuner. 36%, vilket motsvarar 105 kommuner, har deltagit.

SOS Barnbyars undersökning visar att samhället inte är en tillräckligt bra förälder. Stödet är över lag för magert och skillnaderna mellan olika kommuner är mycket stora.

Det stöd som unga i samhällsvård kan räkna med är otillräckligt och oberäkneligt. Samhällsvården behöver förstärkas och kvalitetssäkras.

De grundläggande behoven av god utbildning och hälsa, arbete, bostad, och stabila nätverk som barn och unga i samhällsvård har, måste tillgodoses på ett bättre och likvärdigt sätt i hela landet.

Samhällsvårdade ungas väg till vuxenlivet.

I Sverige är det den kommunala socialtjänsten, och ytterst politiken genom socialnämnderna, som träder in i föräldrars ställe och är huvudansvariga för samhällsvården. Barn och unga kan placeras i samhällsvård utifrån både socialtjänstlagen (SoL) och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

Barns behov i centrum (BBIC), som är anpassat efter det regelverk som gäller för socialtjänsten. Sammanlagt nio av tio kommuner säger att de använder sig av det strukturerade arbetssättet BBIC ger en struktur för handläggning, genomförande och uppföljning av stöd och insatser från socialtjänstens sida och ska på så sätt bidra till ett likvärdigt arbetssätt i kommunerna. BBIC rekommenderas sedan 2015 av Socialstyrelsen, även om det också bör kompletteras med annan kunskap och vägledningar från myndigheten.

Enligt socialstyrelsen (2020) är det praxis i många kommuner att unga bor kvar i sitt familjehem tills de fullföljt sin gymnasieutbildning.

Ungefär 20 % av kommunerna har svarat att de har som grundkrav att de samhällsvårdade unga ska sköta skolan för att få behålla en heldygnsplacering mellan 18–21 års ålder. Ytterligare 13 % anger att det måste finnas specifika problem med till exempel ohälsa för fortsatt placering.

Olika förberedelser när ungas samhällsvård ska avslutas

Vad som är en lämplig tidsplan eller hur långt i förväg processen för att förbereda unga för vårdavslut är otydligt i på väg – materialet. I Socialstyrelsens handbok för placerade barn och unga står endast att de bör ske i god tid och med åtgärder som underlättar för den unge utifrån vart hen ska ta vägen (Socialstyrelsen, 2020).

Olika typer av förberedande insatser.

Oftast rör det sig om att kommunerna erbjuder utslussningslägenheter, stödboenden eller andra former av boendestöd. Det är också ganska vanligt med stöd för kontakter med psykiatrin och hälso- och sjukvården.

Kontaktfamilj eller kontaktperson är också en stödjande insats som ingår i förberedelserna i förhållandevis många kommuner.

Nästan varannan kommun har svarat att de i det förberedande arbetet stöttar unga med särskilt stöd för att få arbete, medan fyra av tio ger särskilt stöd för att unga ska nå en fullföljd gymnasieutbildning.

Viktigt med stöd även efter 21 års ålder.

En central del i samhällsutvecklingen är att övergången till vuxenlivet sker senare och att etableringsfasen är mer utdragen i tid. Föräldrar har enligt föräldrabalken försörjningsansvar för sina barn så länge de går i gymnasiet och längst till 21 års ålder.

Det är vanligt att unga som har flyttat hemifrån och är äldre än 21 år får fortsatt ekonomiskt, praktiskt och känslomässigt stöd av sina föräldrar. Unga som har placerade i samhällsvård kan sällan räkna med den typen av stöd från sina föräldrar och inte heller från samhällets sida.

Dessa unga har dock samma eller till och med större behov än andra unga att under en längre tid få träna sig i att vara vuxna. Övergången från ung vuxen till vuxen inträffar istället tidigare jämfört med jämnåriga. (Socialstyrelsen, 2022).

8 av 10 kommuner svarar att de har rutiner för strukturerade överlämningar mellan barn- och ungdomsenheter och vuxenenheter inom socialtjänsten i deras kommun när det gäller samhällsvårdade barn och unga.  Socialstyrelsen pekar också på att kommuner uppger att det är svårt att få en samsyn med vuxenenheten om att socialtjänsten har ett särskilt ansvar för barn och unga som har varit långvarigt placerade och att dessa unga får ansöka om stöd på samma villkor som andra.

Riskfaktorer och skyddsfaktorer.

Kommunerna ger tydligt uttryck för att de största riskerna i vuxenlivet hänger samman med svårigheter som samhällsvårdande barn och unga har ställts inför under uppväxten.

Det handlar om risker förknippade med bristande skolgång och psykisk ohälsa, med missbruk och svåra uppväxtförhållanden såväl som med otillräckligt stöd, ensamhet och dåligt umgänge.

När jag läser rapporten av SOS Barnbyar om hur det blir när kommunen blir förälder, så blir det så synligt att hur socialtjänsten utformar hjälpen blir beroende av, som jag själv kanske fick, en väldigt engagerad socialsekreterare. Som hade möjlighet att hjälpa mig framåt. Att få de kontakter som jag hade behov av att få. Samt att jag under hela tiden haft kvar kontakt och enormt stöd av mina familjehemsföräldrar.

Det stöd som barn och unga kan räkna med är för slumpmässigt och beror i allt för hög grad på om de har haft turen att bo i ”rätt” kommun eller inte. Vi (socialtjänsten, kommunerna förstår att barn som varit i samhällsvård har ett stort behov av stöd efter placering, efter 18 års dagen) jag hoppas att det kan få vara ok för ett barn att få kosta pengar, att de ska vara helt självklart att socialtjänsten har möjlighet att stödja upp en ungdom på det sätt som behövs för att få möjlighet till ett bra vuxenliv.

Ett viktigt avslut i rapporten handlar om att barn behöver få det stöd de har rätt till och behov av.

Samhällsvården måste bli bättre och likvärdig.

Unga som lämnar samhällsvård är särskilt sårbara eftersom de oftare än andra unga har en ofullständig skolgång och sämre psykisk hälsa. De saknar också nästan alltid det stöd och de nätverk som en familj ofta kan erbjuda.

Det är vidare allt för slumpartat vilket stöd som kommunerna ger samhällsvårdade unga för att underlätta övergången till vuxenlivet. SOS Barnbyars undersökning visar att kommunerna arbetar på olika sätt och att det finns stora variationer i stöd över hela landet.

Det kommunala självstyret ger för stora möjligheter till tolkning av lagstiftning och riktlinjer samt prioriteringar av vilket stöd samhällsvårdade unga kan få.

Rapporten ” hur bra förälder är kommunen?”

En granskning av unga i samhällets vård.

Av SOS Barnbyar.