The most wonderful time of the year.

Nu börjar en tid av planering inför julens högtid. Jag vill egentligen bara påminna oss alla hur svår denna tid är för utsatta barn.

Det är nu längesedan jag själv placerades i familjehem. Jag flyttades hastigt ut från oro, otrygghet och övergrepp.. Jag kom in i en trygg familj med tid för mig.

vid vinterns början startade min oro över hur just denna jul skulle komma att bli. Det var också min första jul utan mina halvsystrar som jag älskade. Det blev en jul med nya halvsystrar som fick betyda mycket för mig.

I butikerna skrålar ljudet av jullåtar om glädje, mysiga förberelser inför julafton. Ett längre lov med dagar med familjen väntar, återhämtning och lugn. Inom anknytningsteorin talar man om att barn behöver ”tanka” trygghet hos omsorgspersoner för att sedan orka och våga utforska sin omgivning.

När det gäller barn som utsätts för övergrepp av sina föräldrar eller närstående i det hem som ska vara en trygghet skapar det konstant otrygghet för barnet. Hemmet, den tänkta trygga plats, blir den farligaste platsen i barnets liv.

Ett jullov blir istället en utökad risk för utsatthet där andra trygga vuxna som tex skolpersonal är frånvarande ur barnets liv dessa dagar.

vi har tankar på julmaten och planerar paket. Hur ska vi klä granen i år? Ett barn som jag har med min utsatthet en hjärna inställd på att undvika faror. Vi lever i en kropp på helspänn och en tid av övergrepp ,där det verkar finnas oändligt med tid för de vuxna att gå över alla gränser.

När skolan börjar är barn som jag var, trötta oroliga och spända. Den tilltänkta vila. av ett jullov har återigen inneburit fler traumatiska minnen för hjärnan att hantera och en utökad vaksamhet och kunskap om att hemmet är en farlig plats.

Idag känner jag en enorm tacksamhet till det familjehem som valde att ta emot mig som tonåring. Där gavs jag möjlighet att vara trygg och finna återhämtning.